Osunda miljöer kan se ut på olika sätt och ta olika former. Jonas Stier har skrivit rapporten Att förstå sårbara och osunda idrottsmiljöer inom barn- och ungdomsidrotten. Följande material är baserat på hans rapport och de ämnen han tar upp. För varje rubrik är ett citat hämtat från Stiers rapport för ge exempel på det riskområde som beskrivs.
Stiers rapport är inte baserad på fäktning, men det är viktigt att ha i åtanke att dessa riskområden kan förekomma inom fäktningen såväl som i andra idrotter. Rapporten fokuserar till största del på relationen mellan ledare och barn. Därför är det också viktigt att lyfta att utsatthet även förekommer på andra sätt.
Slutna och täta idrottsmiljöer
”Träningsgruppen blev en helt stängd och isolerad tillvaro … Man skulle veta sin plats, rätta in sig i ledet och inte säga emot – och tränaren bestämde. Alla problem skulle hanteras inom ”familjen” och man skulle inte berätta för mycket för sina föräldrar om vad som hände på träning eller vad tränarna sa. (Elin)” (Stier 2021, s. 94)
Ett av de områden som Stier tar upp är slutna och täta idrottsmiljöer. En bra sammanhållning är viktigt för att kunna prestera. Men en sammansvetsad grupp behöver inte vara bortom gränsen för värdegrunder, lagar och normer.
En sluten och tät idrottsmiljö kännetecknas av att vårdnadshavaren har låg insyn och delaktighet över vad som händer på träning och tävling. I vissa fall kan ledaren kräva att ha ensamrätt över kommunikationen med den aktiva gällande träningsupplägg, mål, tävlingar, problem. Ibland förekommer detta utan att vårdnadshaven känner till detta. Den här typen av beteende leder till att ledaren stärker bandet med den aktiva och därigenom får kontroll över relationen. En sluten miljö kan också yttra sig genom slutna Facebook- och WhatsApp-grupper.
Det är däremot lätt att bli hemmablind. Därför är det viktigt att ofta reflektera och diskutera miljön i föreningen eller sammanhanget. Frågor som då kan vara bra att ställa är:
- Vad vill vi ha för typ av klimat i föreningen?
- Hur hanteras sådant som är mindre bra?
- Vem får mest talutrymme och vem får minst talutrymme? Varför är det så?
- Vilket ansvar har jag? Vilket ansvar har de andra i föreningen?
(Stier 2021, s. 94-96).
Ledare och personkult
”Vi hade en välkänd och uppskattad coach, som de andra ledarna svansade runt och ville blir kompis med. Även vi [i gruppen] ville ha honom som coach och få extraträning med honom. Han var som en gud … Det fanns till och med föräldrar som kontaktade honom och ville att just deras barn skulle få extra träning – mot betalning. (Anton)” (Stier 2021, s. 98).
Ledare och tränare har ofta mycket respekt och ansvar eftersom de anses vara kompetenta inom det området de undervisar. Det händer att det uppstår en idolisering runt en ledare. Det behöver inte vara något negativt att se upp till en ledare och ha den personen som förebild. Men ibland utvecklas idoliseringen i negativ riktning och kan också komma att bli en personkult. Ibland går det till och med så pass långt att vårdnadshavare bortser från eller är tysta om problem uppstår. Detta på grund av en rädsla för att stöta sig med ledaren eller andra i föreningen. Man är alltså rädd för kritiken ska ge negativa konsekvenser för sitt eget barn eller för en själv (Stier 2021, s. 98).
Det förekommer dessutom att föreningar är ovilliga att utreda signaler om problem och missförhållanden. Ofta handlar det om en rädsla att förlora ledaren ur verksamheten. Det händer också att det väcks misstro mot den som väljer att klaga eller att man inte blir trodd. Den som blåser i visselpipan är den som blir problemet (Stier 2021, s. 98).
Mat och vikt
”I hallen ställde de upp oss på en rad för vägning. Visade det sig att någon hade ökat i vikt fällde tränaren någon elak kommentar, och några fick en rejäl utskällning. Jag hade ”gått upp” [gör citationstecken med pekfingrarna] tre hekton och tränaren sa att jag hade blivit fet och att det gjorde att mina resultat blev som de blev. (Moa)” (Stier 2021, s. 99).
Att träna och idrotta kräver näring och en bra kosthållning. Mat och vikt kan dock för många vara riskfyllda områden. Det har nämligen visat sig att upprepad viktkontroll och inrådan till aktiva om att äta mindre har förekommit inom idrotten (Stier 2021, s. 99-101).
Men ett för lågt födointag innebär flera konsekvenser. En av de konsekvenserna är en ökad skaderisk. Det finns också en del riskfyllda beteenden som kan leda till ätstörningar. Till dessa hör en stark viktfokusering, press på att vara ”smal” och nedvärderande kommentarer från ledare om den aktives utseende och vikt. Att försöka gå ner i vikt utan professionell kan också leda till en ökad risk för ätstörning (Stier 2021, s. 101).
Ett lågt födointag tillsammans med hård träning kan leda till andra konsekvenser, så som försenad pubertet och försämrad skeletthälsa. För kvinnor/flickor en kan detta också leda till menstruationsrubbningar (Stier 2021, s. 101).
Att ha en problematisk relation till sin kropp kan dessutom ge långvariga konsekvenser som sträcker sig förbi idrottskarriären. Om du inte mår bra i din egen kropp finns hjälp att få. Prata med någon du har förtroende för och du kan vända dig till din vårdcentral (Stier 2021, s. 101).
Skador, sjukdom och smärta
”På min praktik har jag träffat ett antal barn och ungdomar med skador – där jag har sagt ”du måste vila”, men där de själva säger att ”det går inte för då blir min coach arg”. I några fall har även föräldrarna, trots att jag sagt att skadan är allvarlig, krävt att jag ska behandla deras barn så att de kan vara med på ”helgens tävling”. (Annika)” (Stier 2021, s. 101).
Många barn och unga inom idrotten lär sig i tidig ålder att skador inte går att undvika. Tränare ger i många fall dubbla budskap då den aktiva å ena sidan inte ska träna om denne är skadad eller känner sig lite sjuk, samtidigt som ”man inte ska känna efter för mycket”. Dubbla budskap och/eller en skev inställning till sjukdom, skador eller smärta leder ofta till att barn och unga tränar trots att de är skadade. Ibland förekommer detta med allvarliga skador eller smärtor. Det finns även fall där tränare, trots ordinerad vila från läkare eller fysioterapeuter, uppmanat sina aktiva till träning och tävling. Ibland deltar till och med barn på träning och tävling av rädsla för att hamna utanför gruppen (Stier 2021, s. 101).
Relationen till kroppen
”Ledarna pratade mycket om vilken kropp man måste ha för att lyckas i vår idrott. När det sen kom en kille med en annan kroppsbyggnad och som gjorde jättebra resultat sa de i stället ”att han är ett undantag”. De sa inget om att deras egna bilder av den ideala kroppen kanske var fel. (Erik)” (Stier 2021, s. 103).
Barn och unga är särskilt kroppsmedvetna, det är en utvecklingsfas. Denna fas påverkas av omgivningens olika delar. Under denna tiden i livet är utseende av särskild stor vikt och man har en ökad känslighet för kommentarer (Stier 2021, s. 103).
Ofta är den egna kroppen och andras i fokus inom idrotten. Bedömningar och prestationer är i många idrotter kopplade till den egna kroppen (Stier 2021, s. 103).
Det är skillnad på ”att vara sin kropp” och ”att ha sin kropp”. Det första begreppet är ofta så som barn och unga uppfattar sin kropp. Det andra begreppet är dess motsats och har betydelsen av att se sin kropp som ett redskap för att lyckas med sina prestationer (Stier 2021, s. 103).
Relationen mellan ledare och barn och ungdomar
”Vi såg hur tränaren favoriserade vissa, framför allt de som inte sa emot honom. De fick också mer uppmärksamhet, träningstid och beröm. De fick också ”egentid” med honom … På samma gång tävlade vi om att få vara hans favorit, vilket gjorde att det ibland blev dålig stämning bland oss. (Elin)” (Stier 2021, s. 105)
Maktrelationen mellan ledare och barn är en asymmetrisk relation. En asymmetrisk maktrelation betyder att det finns en obalans i hur mycket makt och inflytande de olika parterna har. I fallet ledare och barn är det ledaren som sitter på det mesta av makten. Barn litar på, ser upp till och söker trygghet och bekräftelse hos vuxna. Ett yngre barn är mer utsatt och sårbart i jämförelse med ett större barn (Stier 2021, s. 105)
Relationen mellan ledare och barn är därför en svår balansgång och det därför viktigt att frågan diskuteras självreflekterande mellan ledare och i föreningen. Det är också bra att ta hjälp utifrån. Det är viktigt att ledare och föreningar är lyhörda och tar ansvar om en kollega inte agerar professionellt utan går över gränser. Det är också viktigt att alltid ta barnens signaler på allvar (Stier 2021, s. 107)
Kommunikation
”Det hände flera gånger att tränaren skällde ut mig inför de andra … sa att jag inte hade vad som krävdes för att lyckas, att jag var lat, för tjock och odisciplinerad. Han förlöjligade mig även, när jag inte klarade av en övning som jag tyckte var svår. (Jonas)” (Stier 2021, s. 108)
Kommunikation spelar en central i mänsklig samvaro. Den ser olika ut i olika kulturer och varierar därför också inom olika delar av idrotten och har stor betydelse för gruppdynamiken. Den är med och sätter jargongen i en grupp. Stier påpekar att kommunikationen är mer än bara ord. Han ger exemplet på hur positiva kontra negativa tillrop och kommentarer påverkar oss (Stier 2021, s. 108).
Kommunikation kan ske på många olika sätt. Precis som att den kan användas för att lyfta och peppa människor kan den likaså användas för att förminska, frysa ut, nedvärdera, håna, förlöjliga, trycka ner, skälla på eller kränka ett barn eller aktiv. Det kan handla om vem eller vilka som ges talutrymme och vilka som inte får det. Det kan också handla om att tysta den som vill prata. Tystnad är också en typ av kommunikation (Stier 2021, s. 109).
Stier tar upp ett exempel från gymnastiken där en aktiv hade beskrivit sin ledares stil med ”control by fear”. Ledaren hade då tryckt ner den som ifrågasatte eller helt enkelt inte presterade efter det som ledaren tyckte var tillräckligt bra. Den typen av kommunikation beskriver Stier som en typ av psykologiskt våld eller emotionellt övergrepp (Stier 2021, s. 109).
Det kan också vara så att kommentarer, öknamn, rasism och liknande maskeras som ”skoj”. En annan typ av kommunikation kan vara att man blir vän med vissa men inte andra. Det är viktigt att komma ihåg att den som är ledare har ansvar att främja en god ton i gruppen och i kommunikation mot andra grupper (Stier 2021, s. 109).
Källa: Stier, Jonas (2021). Att förstå sårbara och osunda idrottsmiljöer inom barn- och ungdomsidrotten – Risker och förhållningssätt för att främja en god idrottskultur. I: Johan R Norberg m.fl. Idrottens riskzoner, om väger till trygg och trovärdigidrott. Elanders Sverige AB.